Microforgo, en genetiskt modifierad malariaparasit vars reproduktionshastighet tidigt fördubblas i musmodeller, kommer sannolikt att göra comeback i mänskliga, mänskliga och apa reproduktiva organceller, enligt forskare vid Köpenhamns universitet. Marinbiologen Jøran Dahlstedt och hans team var först med microforgo i laboratoriet och omvandlade det i regioner som var fria från malaria. Befintliga cellulära “in vitro” -modeller är svåra att upprätthålla i kliniken. Genom statistiska inferensmetoder lyckades de underlätta förbättringen av musreproduktion på en mikroforgo-liknande stam. Musreproduktionen var helt opåverkad på den ursprungliga stammen med många aspekter oförändrade. Dessutom har reproduktionseffektiviteten visat sig öka med 63 procent.
Microforgo är en virulent och överförbar zoonotisk patogen som överförs av myggor. Det är en nära besläktad med Plasmodium falciparum, bakteriell zoonotisk vektor som orsakar olika infektioner hos människor. Plasmodium falciparum är huvudmedlet som ansvarar för initiering och utveckling av malaria, liksom andra neurologiska sjukdomar som encefalopati, Guillain-Barrés syndrom och Guillain-Barrés muskeldystrofi (hjärtsvikt). Microforgo-överföring medieras av lokal infektion av SARS-CoV-2-coronaviruset genom akut andnödssyndrom. Microforgo-liknande stammar av plasmodium falciparum cirkulerar utomlands i Västafrika, Asien, Sydamerika och södra Europa, där studier har visat att patogenen har reproducerat anmärkningsvärt. Den globala distributionen av mikroforgoliknande stammar av plasmodium falciparum är allvarligt hämmad, och logistiken för transport av multiresistenta stammar av potentiellt resistent plasmodium falciparum är oöverkomlig. Mikroforgo har därför ansetts vara en potentiell transledödlig malariavektor, med generellt låg reproduktionskapacitet i reservoarer för människor och djur. Nu har professorerna Jøran Dahlstedts grupp tillsammans med sina kollegor demonstrerat genomförbarheten av effektiv hantering av mikroforgoes hos människor och övergått till innovativa metoder.
Studien publicerades i Nature Communications.
En parasit som infekterar patienter deltar i reproduktionen av en människa, men invaderar inte sina värdar. Vi fascineras av hur en enda art kan föröka sig och har lyckats med sin reproduktion. När det gäller mikroforgoes var det en ökning av replikasresponsen hos organismen, ett viktigt steg för att säkerställa närvaron av replikas och därmed av den infekterade parasiten. Mikroforgoes kan därför inte bara reproducera sig utan också reproducera sig i sina egna celler, som ett beteende.
Jøran Dahlstedt, docent vid institutionen för genetik, Köpenhamns universitet och seniorforskare vid Centrum för taxonomi, ERC PermNT.
Även om forskarna inte identifierade mikroforgoes i studien, eftersom de använde en genredigeringsteknik kunde de anta att taggen av plasmodium falciparum. Mikroforgoes har de senaste åren i kliniken betraktats som en ny sjukdom som bärs av myggor. Möss infekterade med mikroforgoes behandlas vanligtvis med förebyggande antiretrovirala läkemedel.
– Hos patienter som behandlades med antiretrovirala läkemedel såg vi en minskning av reproduktionshastigheten, särskilt i form av minskad in vitro-reproduktion, vilket uppmärksammades av forskarna vid Köpenhamns universitet. Mikroforgoes kan därför visa sig vara mycket väl utnyttjade av vaccin- eller läkemedelsstrategier mot parasiter som är lika potenta som de som överlever den första infektionen, säger Jøran Dahlstedt.
P. falciparum kan lätt inneslutas med snabb relation med modaliteter på kliniken.